Häromdagen såg jag en video som gjorde en sak tydligare för mig. Jag tänker inte dela videon, eftersom jag är lite skeptisk till delar av innehållet, men ibland kan man hitta guldkorn. Detta guldkorn och de tankar det väckte vill jag nu dela med mig av.
Ibland ber vi om befrielse från ett beteende eller en synd vi kämpar med. Vissa av oss har bett i flera år och kämpat med olika saker. Ibland lär vi oss något värdefullt genom den långa kampen, och ibland finns en dyrbar läxa att lära i slutet av ett lidande. Men ibland kunde den långa kampen ha undvikits. Gud kan ge oss vishet att förstå skillnaden, och vi får lita på hans löfte att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Låt oss därför fundera på när kampen är onödig.
När är kampen onödig?
Kort sagt: Jesus kommer inte att befria dig från dina ”vänner”. Jesus befriar oss från våra fiender, inte våra vänner. Vad menar jag med det?
Du kan inte be att Gud ska befria dig från något du behandlar som en vän.
Jakobs brev 4:4: ”Ni trolösa! Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud.”
Romarbrevet 6:12-13: ”Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten.”
Matteus 6:24: ”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre.”
Ordspråksboken 28:13: ”Den som döljer sina överträdelser går det inte väl, men den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.”
Psaltaren 66:18: ”Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta, skulle Herren inte ha hört mig.”
Hur behandlar vi då våra riktiga vänner? Vi ser till att tillbringa tid med dem, att ha omsorg för dem och dessutom har vi ofta överseende med våra vänner. Att behandla våra riktiga vänner så är rätt.
Då kommer frågan, har vi behandlat det som borde vara vår fiende som en vän?Hur många av oss har inte tillbringat tid på en plats eller med ett beteende som leder till synd, om det inte i sig själv är synd. Hur många av oss har inte haft omsorg om att vi ska få vår rätt, eller livnärt en lögn i vårt inre? Hur många av oss har inte haft överseende med synd i vårat liv?
Men Gud räddar oss från våra fiender.
Psaltaren 18:17-19:
”Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. Han räddade mig från min starke fiende, från dem som hatade mig, ty de var starkare än jag. De överföll mig på min olyckas dag, men Herren blev mitt stöd.”Psaltaren 34:5-7:
”Jag sökte Herren och han svarade mig, ur all min förskräckelse räddade han mig. De som ser upp till honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver ej rodna av blygsel. Här är en betryckt som ropade och Herren hörde honom, han räddade honom ur all hans nöd.”
Guds Ande kan ge insikt åt oss var skon klämmer. Om vi kämpar och inte förstår så kan Gud visa roten. I GT ser vi hur Israels folk kämpar mot fysiska fiender som de först övervinner när de intar landet, men sen blir de också angripna i landet. Utan att dra för stora slutsatser kan vi notera att Paulus säger att vi(å andra sidan) inte strider mot kött och blod utan mot furstar och andemakter.
I dagens moderna värld finns det en risk att vi glömmer bort, eller förklarar bort dessa andemakter som Jesus drev ut ur folk och Paulus säger att vi strider mot. Striden i en Jesu efterföljares liv är nämligen:
- Mellan köttet och Anden. Alltså inne i oss.(Gal 5:17)
- Mot furstar och andemakter. Alltså mot något som inte kommer från oss, utan som vill in och påverka.
Hjälpen i båda fallen är den smorde Kungen och Guds heliga ande.
16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill.
Gal 5:16-17
Vem frälser och befriar oss från furstar och andemakter, jo namnet Jesus.
Men gör inte köttet, synden, andemakter och världen till din vän. De är fiender du behöver befrias från.
För att undvika missförstånd
Vi talar inte här om att en som följer Jesus blir kvitt sitt kött och kampen mot köttet. Den kommentaren brukar komma när frihet proklameras. Däremot talar vi om att den Kristne ska befrias så hon inte längre är en slav under synd, utan friges och kan välja att ställa sig i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. Den som inte är frigiven kan nämligen inte välja.
Vad kan vi behöva befrielse från?
Vad som följer är vad jag själv upplevt i mitt liv och hört andra tala om. Jag skriver detta för att kanske väcka en tanke i du som läser.
Tankar som angriper och anklagar, mörka tankar som säger ’du är inte värdig’, ’du har gått för långt’, eller ’du är bortglömd av Gud’. Känslan av att ’alla andra får nåd men inte du’. Skvaller, förtal, avund och lust; orena tankar, tankar som leder till hat, självupphöjelse och ett behov av att kontrollera och dominera andra. Nervärderande tankar om dig själv och andra, som kan driva till självskadebeteenden och impulsiva handlingar.
Av olika skäl kan vi plågas av sådana tankar. Vissa av dessa kommer inte från oss själva utan från mörkret och viskas in av lögnens fader och hans hantlangare. Tack och lov har Jesus makt att bryta dessa kedjor och befria också dig, så att du kan nå fram till Guds barns härliga frihet.