Kategori: Inlägg

Guds älskade Sons rike

Introduktion

I detta inlägg diskuteras och förklaras Guds rike från gamla samt nya förbundets skrifter. Texten förklarar hur Guds rike har en central roll i evangeliet samt 3 olika tidsaspekter kopplade till frälsning.

Evangeliets budskap om Guds rike

Evangeliet, budskapet som förkunnas från och med Johannes är ett budskap om Guds rike. Det är ett budskap om omvändelse, försoning, förlåtelse, pånyttfödelse, kraft, frid och rättfärdighet. Evangeliet handlar inte om hur människan ska få komma till himlen, men det talar om Guds rike. Det riket är inte av den här världen, det betyder att dess ursprung inte är i och av denna värld, men det är ämnat för den här världen. Riket har alltså inte sitt ursprung i denna rådande onda tidsålder. Nej Guds rike kommer från ovan och när Johannes trädde fram så var det nära, men när Jesus trädde fram så var det mitt ibland dem.(Luk 17:21)

Guds rike i Nebukadnessars dröm

När Israels folk levde i Babylon fick kung Nebukadnessar en dröm. Han drömde om en staty, som representerade hans rike och kommande riken efter honom. Sedan såg han en sten som rycktes bort men inte genom människohänder. Stenen krossar statyn, de riken som Nebukadnessar drömmer om, men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden. Den stenen som Nebukadnessar drömmer om är Guds rike.

Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har nu uppenbarat för konungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen är sann och uttydningen tillförlitlig. (Daniel 2:44–45)

Profetior om Guds rike i Gamla testamentet

Det finns fler exempel i gamla förbundets skrifter som talar om detta rike och en kommande kung. För att texten inte ska bli för lång så listar jag en del ställen som du kan läsa själv för att se att Guds rike är något centralt genom hela skriften:

  • Jesaja 9:6–7
  • Daniel 7:13–14
  • Psalm 2:6–8
  • Mika 4:1–4
  • Sakarja 9:9–10

Jesu budskap om Guds rike

När Jesus trädde fram och började tala, sa han att nu är Guds rike nära. Det stora som profeterats om började nu ske – något monumentalt. Ändå är det i vår tid enkelt att missa att evangeliet handlar om Guds rike, himmelriket. Det kan finnas många orsaker till detta, fler än jag känner till.

En möjlig orsak kan vara att ett annat sorts budskap ofta förkunnas idag – ett budskap som delvis saknar förankring i Guds rike. Detta kan bero på att förkunnarna själva inte ser Guds rike och därför inte kan vittna om det. Budskapet kan ibland vara fel vinklat. Även om detta är spekulationer, verkar det som om vissa som tror på Jesus idag missar att Nya förbundets skrifter i princip bara talar om Guds rike.

Jesus sa:

”Också för de andra städerna måste jag predika evangeliet om Guds rike. Det är därför jag har blivit sänd.” (Luk 4:43)

Under tre år undervisade han om Guds rike, före sin död och uppståndelse. Vad undervisade han om? Det är vår uppgift att ta reda på och förstå. Allt som Jesus säger är förankrat i Guds rike – han undervisar aldrig om något annat. Frälsning, försoning, helgelse och hela hans ”bergspredikan” sker alltid i kontexten av Guds rike och dess folk.

Guds rike och världen

Guds rike ska förstås i motsats till världen och dess riken. Här talar vi inte om jorden, utan världen. Det problematiska är inte det jordiska – det Gud skapat – utan det världsliga, som har sitt ursprung i lögnens fader. Världen föddes bort från Gud när Kain vände sig bort från Herrens ansikte (1 Mos 4:16). Hela världen är i den ondes våld, men Guds rike står som en motsats till allt det onda.

”Han har frälst oss från mörkrets välde (världen) och fört oss in i sin älskade Sons rike.” (Kol 1:13)

Världen är utan ljus och följer härskaren över luftens välde, den ande som är verksam i olydnadens söner och döttrar. Den lever i mörker, förblindad, och ser därför inte ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet. Den onde kallas också den här tidsålderns gud, och världen kallas den nuvarande onda tidsåldern.

Ljuset som bryter in

I detta mörker, i en värld som är i den ondes våld, föds ett ljus till världen. Detta ljus föddes som en man, och i honom är liv, och det livet är människornas ljus. Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Denna man fick namnet Jesus. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

När Jesus trädde fram förkunnade han att nu är Guds rike mitt ibland er (Luk 17:21). Eftersom Jesus var mitt ibland dem, var också hans rike där.

Uppmaningen att ta sig in i Guds rike

Guds rike började bryta fram genom Jesu förkunnelse, och alla uppmanas enträget att ta sig in. Före detta hade lagen och profeterna haft sin tid fram till Johannes. Från Johannes och framåt började Guds rike bryta fram, och de som hör evangeliet om Guds rike och lyder det bryter fram tillsammans med riket. Dessa människor liknas vid får som ivrigt pressar sig genom öppningen i fållan för att följa kungaherden Jesus(Mika 2:12-13)

Mika 2:12-13 (Matt 11:12)

Jesus är konungen i Guds rike, och på hans befallning uppmanas alla att ta sig in i riket. Detta är inte något som endast gäller framtiden. Evangeliets poäng handlar inte om att få komma till himlen – Bibeln använder inte en sådan fras någonstans. Evangeliet handlar om att komma in i och få ärva Guds rike. (däremot får den som dör i Kristus vara ”hemma” med Kristus när han dör så det är en tröst för oss).

Att komma in i Guds rike är något vi kan göra redan här och nu genom att bli Jesu efterföljande, ett korsbärande folk. Men att ärva riket är något vi får vänta på.

Tre tidsaspekter gällande frälsning

Nya förbundets skrifter talar om frälsning i tre olika tidsaspekter: dåtid, nutid och framtid.

1. Dåtid – Frälsningen som redan skett

I dåtid talas det om försoning, förlåtelse, rättfärdiggörelse och pånyttfödelse:

  • Kol 1:13: ”Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike.”
  • Ef 2:8: ”Ty av nåd är ni frälsta genom tro, inte av er själva, Guds gåva är det.”
  • Rom 5:1: ”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.”
  • Titus 3:5: ”Frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande.”
2. Nutid – Frälsningen som pågår

I nutid handlar frälsningen om en pågående process av helgelse och förvandling, som fortsätter tills vi dör eller Herren återvänder:

  • 1 Kor 1:18: ”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.”
  • Fil 2:12: ”Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.”
  • 2 Kor 3:18: ”Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet, förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Detta sker genom Herren, Anden.”
3. Framtid – Frälsningen som ska fullbordas

I framtiden talas det om att få ärva Guds rike, att bli förhärligade och befrias helt från synd, död och lidande:

  • Rom 5:9–10: ”När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen.”
  • Rom 13:11: ”Vår frälsning är nu närmare än då vi kom till tro.”
  • 1 Petr 1:5: ”Ni som genom Guds makt blir bevarade genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden.”

Frälsningen är alltså tredimensionell: Den har redan skett genom Kristus, pågår nu i våra liv genom helgelse, och kommer att fullbordas när vi en dag förhärligas och träder in i Guds fullkomliga rike.

En aspekt av frälsning är alltså att han föder oss på nytt, ger oss ett nytt hjärta och uppfyller oss med sin Ande. Då blir vi räddade ur den nuvarande onda tidsåldern och får leva som Guds rikes folk redan idag. Det står att han har: offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar.(Titus 2:14).

En definition på frälsning är alltså att en människa som före levat i mörker, som syndens slav ska få befrias och bli del av ett folk som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. När bibeln talar om frälsning i dåtid, som något varje människa kan få del av, så görs det klart att vi inte kan förtjäna den frälsningen, den pånyttfödelsen, vi kan endast omvända oss(göra en sinnesförändring) och tro att Jesus är den han säger att han är.

Den pågående frälsningen är att vi som före var fyllda med mörker och slavar i synd nu ska ställa våra kroppar i rättfärdighetens tjänst. Frälsning handlar alltså om att Gud befriar, upprättar och ger oss en ny vilja genom sin ande.

Är du fast i mörker, känner du dig misslyckad, fördömd som en slav i synd, då är evangeliet om Guds rike för dig. Kom till ljuset, till härlighetens Herre, Jesus den smorde, lyssna till vad han säger och vad han lär.

Du måste bli född på nytt, få ett nytt hjärta. Jag uppmanar dig att komma till honom som ger till alla villigt utan förebråelse, han förlåter villigt, han upprättar villigt han föder på nytt. Han renar det som är smutsigt och förnyar det som är söndrigt. Hans ord är läkedom för sargade söndrade själar.

Herren är upphöjd men ser till den ringe. Den högmodige känner han fjärran ifrån.(Ps 138:6)

Hoppet som utlovas i Evangeliet

Den kommande frälsningen är att få förvandlas och få ta i besittning Guds rike. Det rike som ska breda ut sig över hela jorden utan slut. En dag ska Gud återupprätta allt och lägga allting under sig.

Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse.(Matt 25:34)

Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant,  varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. (1 Kor 6:9-10)

Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? (Jak 2:5 )

Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. 
Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.(2 Pet 1:10-11)

Jesus befriar dig inte från dina vänner

Häromdagen såg jag en video som gjorde en sak tydligare för mig. Jag tänker inte dela videon, eftersom jag är lite skeptisk till delar av innehållet, men ibland kan man hitta guldkorn. Detta guldkorn och de tankar det väckte vill jag nu dela med mig av.

Ibland ber vi om befrielse från ett beteende eller en synd vi kämpar med. Vissa av oss har bett i flera år och kämpat med olika saker. Ibland lär vi oss något värdefullt genom den långa kampen, och ibland finns en dyrbar läxa att lära i slutet av ett lidande. Men ibland kunde den långa kampen ha undvikits. Gud kan ge oss vishet att förstå skillnaden, och vi får lita på hans löfte att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Låt oss därför fundera på när kampen är onödig.

När är kampen onödig?

Kort sagt: Jesus kommer inte att befria dig från dina ”vänner”. Jesus befriar oss från våra fiender, inte våra vänner. Vad menar jag med det?

Du kan inte be att Gud ska befria dig från något du behandlar som en vän.

Jakobs brev 4:4: ”Ni trolösa! Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud.”

Romarbrevet 6:12-13: ”Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten.”

Matteus 6:24: ”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre.”

Ordspråksboken 28:13: ”Den som döljer sina överträdelser går det inte väl, men den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.”

Psaltaren 66:18: ”Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta, skulle Herren inte ha hört mig.”

Hur behandlar vi då våra riktiga vänner? Vi ser till att tillbringa tid med dem, att ha omsorg för dem och dessutom har vi ofta överseende med våra vänner. Att behandla våra riktiga vänner så är rätt.

Då kommer frågan, har vi behandlat det som borde vara vår fiende som en vän?Hur många av oss har inte tillbringat tid på en plats eller med ett beteende som leder till synd, om det inte i sig själv är synd. Hur många av oss har inte haft omsorg om att vi ska få vår rätt, eller livnärt en lögn i vårt inre? Hur många av oss har inte haft överseende med synd i vårat liv?

Men Gud räddar oss från våra fiender.

Psaltaren 18:17-19:
”Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de stora vattnen. Han räddade mig från min starke fiende, från dem som hatade mig, ty de var starkare än jag. De överföll mig på min olyckas dag, men Herren blev mitt stöd.”

Psaltaren 34:5-7:
”Jag sökte Herren och han svarade mig, ur all min förskräckelse räddade han mig. De som ser upp till honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver ej rodna av blygsel. Här är en betryckt som ropade och Herren hörde honom, han räddade honom ur all hans nöd.”

Ps 107:10  De satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

Guds Ande kan ge insikt åt oss var skon klämmer. Om vi kämpar och inte förstår så kan Gud visa roten. I GT ser vi hur Israels folk kämpar mot fysiska fiender som de först övervinner när de intar landet, men sen blir de också angripna i landet. Utan att dra för stora slutsatser kan vi notera att Paulus säger att vi(å andra sidan) inte strider mot kött och blod utan mot furstar och andemakter.

I dagens moderna värld finns det en risk att vi glömmer bort, eller förklarar bort dessa andemakter som Jesus drev ut ur folk och Paulus säger att vi strider mot. Striden i en Jesu efterföljares liv är nämligen:

  • Mellan köttet och Anden. Alltså inne i oss.(Gal 5:17)
  • Mot furstar och andemakter. Alltså mot något som inte kommer från oss, utan som vill in och påverka.

Hjälpen i båda fallen är den smorde Kungen och Guds heliga ande.

16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 

Gal 5:16-17

Vem frälser och befriar oss från furstar och andemakter, jo namnet Jesus.
Men gör inte köttet, synden, andemakter och världen till din vän. De är fiender du behöver befrias från.

För att undvika missförstånd

Vi talar inte här om att en som följer Jesus blir kvitt sitt kött och kampen mot köttet. Den kommentaren brukar komma när frihet proklameras. Däremot talar vi om att den Kristne ska befrias så hon inte längre är en slav under synd, utan friges och kan välja att ställa sig i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. Den som inte är frigiven kan nämligen inte välja.

Vad kan vi behöva befrielse från?

Vad som följer är vad jag själv upplevt i mitt liv och hört andra tala om. Jag skriver detta för att kanske väcka en tanke i du som läser.

Tankar som angriper och anklagar, mörka tankar som säger ’du är inte värdig’, ’du har gått för långt’, eller ’du är bortglömd av Gud’. Känslan av att ’alla andra får nåd men inte du’. Skvaller, förtal, avund och lust; orena tankar, tankar som leder till hat, självupphöjelse och ett behov av att kontrollera och dominera andra. Nervärderande tankar om dig själv och andra, som kan driva till självskadebeteenden och impulsiva handlingar.

PS 107:14  Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga, han slet sönder deras bojor.

Av olika skäl kan vi plågas av sådana tankar. Vissa av dessa kommer inte från oss själva utan från mörkret och viskas in av lögnens fader och hans hantlangare. Tack och lov har Jesus makt att bryta dessa kedjor och befria också dig, så att du kan nå fram till Guds barns härliga frihet.

Tas Guds rike genom våld?

Matteus 11:12 översätts traditionellt som:

”Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det. ”-SFB

”And from the days of John the Baptist until now the kingdom of heaven suffereth violence, and the violent take it by force.”-KJV

Matt 11:12

Denna förståelse/översättning har dock debatterats, och en alternativ översättning som tar hänsyn till den profetiska kontexten och hebreiskt bildspråk kan föreslås.

Bakgrund till en alternativ översättning

Mika 2:12-13 är en profetia om Israels återupprättelse, som använder bildspråket av en fårfålla:


”12 Jag skall församla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag skall samla ihop kvarlevan av Israel, jag skall föra dem tillsammans som fåren till fållan, som en hjord till dess betesmark, så att det uppstår ett sorl av människor. 13 En som banar väg drar ut framför dem, de bryter sig igenom och tågar fram, genom porten vandrar de ut. Deras kung tågar framför dem, Herren går i spetsen för dem.” – SFB

”12 I will surely assemble, O Jacob, all of thee; I will surely gather the remnant of Israel; I will put them together as the sheep of Bozrah, as the flock in the midst of their fold: they shall make great noise by reason of the multitude of men.
13 The breaker is come up before them: they have broken up, and have passed through the gate, and are gone out by it: and their king shall pass before them, and the Lord on the head of them.” -KJV

Mika 2:12-13

Det hebreiska verbet ”parats” (פָּרַץ) som används för både den som banar väg/the breaker (Jesus eller Johannes) och fåren som bryter igenom fållan kan betyda:

  1. Att bryta igenom eller ut: Detta är den vanligaste betydelsen, vilket innebär en kraftfull brytning eller sprängning genom barriärer eller inneslutning.
  2. Att skapa en reva: Liknande att bryta igenom, kan det referera till att skapa en öppning i en mur eller barriär.
  3. Att sprida eller öka: I vissa sammanhang kan det betyda att sprida sig, öka eller expandera mycket.
  4. Att brista upp: Detta kan innebära en plötslig och kraftfull öppning, ofta använd metaforiskt för betydande, påverkande händelser.
  5. Att sprida vida: Denna betydelse kan innebära att sträcka ut eller sprida över ett stort område.

Jesus kan ha anspelat på denna särskilda profetia när han yttrade sina egna ord. Den grekiska texten av Matteus 11:12 använder ”biazetai” (βιάζεται) vilket kan betyda:

  1. Att använda kraft eller våld: Detta är den mest direkta översättningen, vilket innebär tillämpning av fysisk kraft eller tvång.
  2. Att tvinga sin väg: Detta kan innebära att tränga igenom hinder eller skapa en väg framåt med ansträngning.
  3. Att pressa eller uppmana: I vissa sammanhang kan det betyda att tvinga eller starkt uppmana någon att göra något.
  4. Att gripa: Det kan också betyda att ta tag i något kraftfullt eller bestämt.

Hebreiskt bildspråk

I Matteus 11:12 är det möjligt att Jesus anspelar på Mika 2:12-13. Herdar på den tiden skapade provisoriska fållor för fåren, som var ganska trånga. På morgonen bröt herden ner väggen, och fåren var ivriga och bröt/pressade sig kraftfullt igenom öppningen. Om Jesus använde termen ”parats,” skulle en giltig översättning kunna vara:

”Och från Johannes Döparens dagar till nu bryter himmelriket fram, och de som bryter fram tar det i besittning.”


Denna översättning skulle överensstämma med den andra användningen av biazetai att tvinga sin väg eller skapa en väg framåt med ansträngning.

För den som vill finns det en hel del material om denna tolkning att läsa på internet ifall man söker.

Vad betyder det då?

I Matteus 11, i det avsnitt där vers 12 finns, talar Jesus om Johannes. Johannes, som bereder vägen och kanske också banar vägen för fåren. Från och med Johannes har Guds rike börjat bryta fram, och de som hör evangeliet om Guds rike och lyder det bryter fram tillsammans med riket. Dessa människor liknas vid får som ivrigt pressar sig genom öppningen i fållan för att följa kungaherden Jesus!

Den sjuka lilltån och Kristi kropp!

I helgen gick jag på en promenad med min hund. Min lilltå var sjuk. Orsaken stavas, ivrig 34-årig man som tänkte börja motionera med för dåliga skor. Detta resulterade i en blåsa på tån. I skrivandets stund har min lilltå återhämtat sig så inga ”krya-pådig-buketter” behövs (men tack för omtanken😊).

Under promenaden som kom följande tankar till mig. Den minsta kroppsdelen i min kropp påverkade mig förvånansvärt mycket när den inte funkade som den skulle. Den till synes lilla ömkliga tån hindrade min kropp från att gå normalt. Istället så kände huvudet genast av smärtan och gav min kropp signaler att skydda lilltån från att dra på sig mera skada. Fascinerande faktist!
Så är det också med Kristi kropp!
Det var inget fel på mina händer, armar, ben eller någon annan kroppsdel, men huvudet för min kropp var mycket medvetet om hur lilltån hade det. Kristus som huvud för sin kropp är medveten också om lilltån. Ibland kan vi känna oss obetydliga, utan uppgift, som en lilltå på kroppen. Några kommentarer till det.
Det finns inga, obetydliga kroppsdelar utan uppgift i Kristi kropp, men man kan känna sig så ibland. Kom då ihåg att lika varse som du är om en blåsa på lilltån, lika varse är Jesus om ditt lidande.

Nästa tanke som kom till mig var hur människokroppen i funktion, styrd av huvudet tar hand om den lilla lemmen. Det naturliga för kroppen och nu talar jag om det som vi alla erfar var att skydda den sjuka kroppsdelen. Jag började gå annorlunda, för att inte lilltån skulle skava i skon. Sen när jag kom hem tog jag av mig skon, sockan och plåstrade om den lilla tån bäst jag kunde. Jag styrde kroppen så att den skapade bästa förutsättningarna för att min lilltå skulle läka. Jesus styr också sin kropp så att kroppen tar hand om en lidande kroppsdel. Han skapar också de bästa förutsättningar för kroppsdelen att återhämta sig.

En sista sak jag tänkte på var detta. Trots att tån hade en blåsa, som spruckit och jag hade ett öppet sår på tån avtog faktiskt smärtan gradvis ju längre jag promenerade. Det gick alltså att bortse från smärtsignalerna och trots det tvinga mig själv att gå. Tån var lika sjuk, men om jag inte brydde mig i smärtan så gick det ändå.
Vad skulle hända om jag bestämde mig för att strunta i smärtsignalerna och ändå gå. Jag skulle säkert kunna göra skadan ännu värre. Även om smärtan avtog under promenaden fanns skadan där och skulle jag inte ha plåstrat om tån utan bara fortsätt att pressa mig att gå, längre och längre, skulle jag säkert ha förvärrat situationen.

Nu säger kanske någon att det är just det sista som de ser så mycket av bland Kristna. Med stor sorg håller jag delvis med. Många kroppsdelar i Kristi kropp lider och delar av Kristi kropp ger på utan att inse att kroppen är en.

Många är inte varse om verkligheten av att vara en del av Kristi kropp, att vi faktiskt är en ande med Jesus och tillhör hans kropp (1 Kor 6:15, 17). Det var det Paulus fick lära sig när han förföljde de som tillhörde ”den vägen”(Apg 9:2). Den uppståndne Herren Jesus frågade honom: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” Paulus visste inte vem som talade med honom så han frågar ”Vem är du, Herre?” varpå Jesus varar ”Jag är Jesus, den som du förföljer.”

Många är inte varse om verkligheten av att vara en del av Kristi kropp.


Paulus och hans medförfattare påminner ganska ofta i breven i nya förbundet om denna verklighet. Korinterna blir påminda om att deras kroppar är Jesu kroppsdelar och att de tillhör honom och Paulus förväntar sig att denna vetskap ska resultera i en verklig förändring i deras perspektiv på saker och ting samt i att de handlar annorlunda.

Så även om vi har sett, upplevt eller själva agerat på ett sätt som går emot denna sanning, att vi som tror är kroppsdelar i Kristi kropp, så ska vi inte låta detta hindra oss från att nu be om att denna sanning får göra sig påmind och bära frukt genom Guds välsignelse i Jesus.

Låt oss summera och göra detta praktiskt i 3 punkter.

  1. Du som tror är en kroppsdel i Kristi kropp. Huvudet, Kristus, är varse om allt som rör dig, hur du mår och vilken situation du är i. Han förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss (Ef 3:20).
  2. Som en kroppsdel i Kristi kropp ska du vara lyhörd när Herren genom sin ande sänder dig för att ta hand om en kroppsdel i sin kropp. På samma sätt som mina händer plåstrade om min lilltå styrd av mitt huvud, kan ditt huvud(Jesus) sända dig att rå om en lidande kroppsdel.
  3. Ibland är kristna förhindrade att leva i denna sanning om Kristi kropp. Det kan bero på omognad eller på att man undervisats på ett sådant sätt så att detta inte är klart eller på köttslighet. Det är endast i Anden som är människa kan leva i denna underbara sanning. Paulus säger att om vi vandrar i Anden så kommer vi inte att göra det som köttet begär (Gal:5:16). Vårt kött är i strid med Anden för att hindra oss från att leva efter Anden (Gal 5:17). Om vi ännu är köttsliga så kommer det att råda avund och strider bland oss. Paulus säger att att då lever vi som alla andra (1 kro 3:3).

Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom.  Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga,  och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.

Ef 1:17-19

PS: I avsnitt 15 av Ecclesia podden är detta en del av den sanning som presenteras som ”Guds eviga syfte”. Om detta inlägg gav dig något kanske du och tycker det avsnittet är intressant. Tanken, om Gud vill, är att vi ska fortsätta utforska detta ämne i kommande avsnitt.

Avgudar i vår tid

2 Mosebok 20:1-3

”Och Gud talade alla dessa ord: Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.”

Det första av alla buden säger oss att vi inte skall ha andra gudar vid sidan om Herren. Vad betyder detta i praktiken?. Kanske man tanker sig följande svar: så länge man tror att Bibelns Gud är den ende sanne guden, och inte Buddha, Vishna eller Allah, så håller man detta bud. Så länge man läser Bibeln och inte Koranen så håller man detta bud. Så länge man går i kyrkan och inte synagogan så håller man detta bud. Läs mera